Japp, dags igen för en dålig dag. Imorgon flyttar Linus och det har varit mycket känslor kring detta. Min största rädsla är att han ska dö när jag är iväg och att jag inte hinner ta farväl. Förhoppningsvis finns det inte en jättestor risk att han ska göra det, men som allt annat så kan man ju aldrig veta. Att säga hejdå till honom kommer nog bli svårast. Den som inte har häst eller något annat djur förstår nog inte riktigt hur jag tänker... Jag kan förklara det genom att säga: Linus är mer än en vän, han är den som alltid finns där vare sig jag är glad elller ledsen, den som tröstar en när man mår dåligt, den som gör mig glad varje dag. Och nu ska jag byta livsstil helt för ett skolår och det kommer bli jobbigt. Jag hoppas för allt i världen att ingen dör när jag är borta, för det kommer jag inte orka. Saknaden är svår redan från början. Nu ska jag skingra tankarna och umgås med min underbara pojkvän <3